Skrivarkurs vecka 33
Skrivarkurs på Tärna Folkhögskola i sommar (2015)
Vecka 33!
Vi träffas och skriver! Du kan fortsätta på något du redan börjat skriva på hemma, eller börja på något nytt under kursen. Ni kommer att få skrivövningar av alla upptänkliga slag de första två dagarna och sedan få alltmer tid till ert egna projekt. Ni kommer att få feedback och pepp. Men mest kommer fokus ligga på ATT skriva, snarare än att få konkreta skrivråd. Vad är det som gör att vi alltför ofta hamnar i prestationskrav snarare än bara skriver i ett enda långt flöde?
Fem dagar i Tärna handlar om att få tid till sitt skrivande, vacker miljö, massor av mänskliga möten och god mat. Och – en undersökande av det inre livet. På den här kursen får deltagarna möta sina inre kritiker. Det är visserligen bra att ha en inre kritiker, men det behöver vara du som bestämmer när den är välkommen och hur stor plats den ska få. Ofta har våra inre kritiker blivit ganska så rejält tråkiga och oflexibla. Och inte sällan säger den med sträng röst ”skriv inte den där patetiska skiten nu!”. Och – detta kan få förödande konsekvenser för ens kreativitet.
Deltagarna på sommarkursen får göra en liten skulptur eller liten figur av det lilla monstret… När det omedvetna inre motståndet på så sätt får en fysisk form brukar det bli lättare att se vad som är vad, och vems röst som tillhör vem. Och hur ett samtal med den där kritiska rösten kan berika skrivandet snarare än stoppa processen.
Kommentarer från tidigare deltagare:
Jag har aldrig berättat om sådana här saker förut, och jag tycker det är väldigt speciellt att jag kunnat lite på er. Jag trodde inte jag skulle kunna bli snäll mot mig själv, men nu vet jag att jag ska sluta vara så hård mot mig.
Det har varit en fantastisk gemenskap, detta att kunna dela dom jobbiga ämnena, och att få skriva och skriva! Jag märker verkligen hur mycket jag behöver det här öppna, kreativa utrymmet.
Jag märker min kropp efter de här två dagarna, det är speciellt, denna känsla i min kropp, att jag bor i den. Jag har nästan inte haft några prestationskrav på mig de här två dagarna och det är väldigt ovanligt för mig. Och det hör ihop med det här med kroppen.
En så bra stämning, det har gått så lätt att säga saker, hela upplevelsen tar jag med mig och en stor känsla av ”Tack!”
Och ur ett mail från en deltagare som skickades några veckor efter att kursen varit:
”På byrån i vårt sovrum står numera gubben ”Detdärklarardualdrig” och gubben ”Dugörmigsåbesviken”. Jag ser dem så fort jag vaknar och säger godnatt till dem varje kväll. Ibland när jag går förbi stannar jag till och småsnackar lite med dem, bara så att de ska veta vem som bestämmer! Ord kan inte beskriva hur lätt jag känner mig, nu när jag slipper bära runt dem på mina axlar längre! Och det har redan hjälpt mig så mycket, både privat och på jobbet. Att på detta enkla sätt konkretisera det som begränsat och förminskat mig nästan hela livet, var helt genialiskt! Så fort de negativa tankarna kommer, kan jag nu bara be de där små fåniga lerfigurerna att hålla klaffen – och det funkar! ”