Vad är gestaltterapi?
Gestaltterapi är en terapiform som utgår från vad som händer här och nu, i mötet mellan klient och terapeut. Gestaltterapin har ett helhetstänkande där man ser till hela människan: kropp och själ, tanke och känsla, och där det finns plats för lekfullhet och experimenterande. Med öppenhet och respekt följer terapeuten klientens upplevelser och processer. Gestaltterapin använder sig av kontakt, nuet, ansvar, medvetenhet och kroppens egna reaktioner (egentligen mest som ett av många verktyg att nå medvetenheten).
I gestaltterapi brukar man tala om ”The paradoxical theory of change”. Den brukar sammanfattas som att ”förändring kommer när någon blir den hon är, men inte när någon försöker bli den hon inte är”.
Att jag finner den så vacker är för att den säger mig att vi alla kan lita på våra egna processer. Att det är när vi litar på att dom där många gånger svåra och förvirrande känslorna har något att säga oss, så leder det oss vidare. Och när vi försöker styra dom och stympa dom så blir det en känsla av instängdhet istället. Det säger mig att människan kan lita på sina egna inre processer. Att vårt väsen vill leda oss rätt. Egentligen.
Jag tar emot främst individuellt eller i grupp, men även par eller andra konstellationer. Jag håller till på Södermalm i Stockholm. Jag håller även i workshops under temat ”Den inre kritikern” som handlar om olika sätt att hantera prestationsångest.
Jag tycker väldigt mycket om att vara gestaltterapeut. Jag tror det är för att det är väldigt speciellt att få se människor växa och öppna sig för sig själva och för varandra. Det händer i individualterapin, och på ett annat, men lika starkt sätt i grupperna. I mötet med andra i grupp blir det så påtagligt att delad ensamhet är något helt annorlunda än gömd, ensam ensamhet. Att som terapeut få vara med då någon ser att ”skuggsidan”/det förbjudna/det skambelagda är något som är möjligt att vara med, något som är möjligt att acceptera, något som är möjligt att dela – då är det som att se någon hitta en säck guld i sig själv, just i den mörkaste grottan. Vackert helt enkelt. Vansinnigt vackert och mycket mycket hoppfullt. Jag tror mycket på att använda misslyckandena, det fördolda. Att se det där hemska som något som behöver komma ut i ljuset och luftas. Så att det kan få förändras. Då det där mörka får lite ljus på sig, så förändras det. Genom acceptansen för det som är, kan något nytt ske. Magi! Eller helt enkelt gestaltterapi. Eller kanske bara mänsklighet.
(fotograf: Anneli Nygårds)